Rapport från Kommunfullmäktige – 241105
Här kan du se en inspelning av Kommunfullmäktiges sammanträde.
Efter att några punkter på dagordningen avhandlats kom mötet in på budget redan strax efter nio. Som brukligt fanns avsatt tid för samtliga budgetförslag att redogöra för sina prioriteringar. Lorents Burman, Evelina Fahlesson och Joakim Wallström föredrog Socialdemokraterna och Vänsterpartiets budgetförslag som också efter omröstningar blev den budget som fastslogs av fullmäktige.
En budget som innebär rekordstora ramökningar till framför allt de stora nämnderna som ansvarar för kommunens välfärd. Socialnämnden får höjd budget med 160 miljoner och För- och grundskolenämnden tillskjuts drygt 180 miljoner. Viktiga satsningar för att nämnderna ska klara sin verksamhet med senaste årens stora kostnadsökningar och behoven av omställning.
Samtidigt tar också budgeten ansvar för ekonomin i ett osäkert läge i kommunen. Vi är fortfarande mitt i ett stort varsel som också kommer att påverka fler arbetsgivare. Därför skapas en buffert för drift som ska finnas tillgänglig i kommande års budgetarbete. Så att vi kan möta oväntade kostnader som kan uppstå i det läge vi befinner oss i. Samtidigt ligger planen för viktiga strategiska investeringar fast. Skellefteå är mitt uppe i en omställning som pågår i hela landet, i hela Europa, i hela världen. För att vi ska klara att möta framtiden behöver vi bygga oss ännu starkare och därför är det viktigt att arbetet för utveckling fortsätter.
Alliansens budgetförslag fokuserar som vanligt på privatiseringar av offentlig verksamhet. Den nyhet som kan ses i årets upplaga är att Moderaterna har fått med övriga partier på att prioritera skattesänkning. Övriga allianspartier har känts tryggare i den frågan och inte argumenterat för att minska kommunens resurser men har här uppenbart helt bytt fot. Från talarstolen beskrevs en skattesänkning som ”rätt självklar” exempelvis. Ett tydligt steg mot att radera ut den politiska mitten i Skellefteås kommunpolitik, en röst på de gamla mittenpartierna är helt tydligt en röst på Moderat ekonomisk politik med mer till de som har mest på bekostnad av de som har störst behov.
Debatten blev i alla fall till en början inte speciellt eldfängd. Inledningsvis var det en lång rad företrädare för oppositionen som lovsjöng de egna budgetförslagen men inte gav upphov till speciellt mycket debatt. Först när diskussionen kom in på Sverigedemokraternas kulturpolitik, eller möjligen kulturfientliga politik, så höjdes tonläget något. Daniel Sjögren och Martin Hedqvist hade bägge tydligt tittat på vad SD faktiskt föreslår i sitt budgetförslag. Och hur de många märkliga tankarna där går ihop med statens mål för kulturpolitik det svaret fick aldrig Martin av Sverigedemokraternas företrädare.
Centerpartiet slog fast att ingenting har blivit bättre för företagen, därför måste de fortsätta komma med samma förslag om privatiseringar. En reflektion är att Skellefteå klättrade 50 platser i Svenskt Näringslivs senaste ranking över företagsklimat. Om ingenting har blivit bättre för företagen men vi klättrar i tabellen är det svårt att tolka det på annat sätt än att den rankingen, precis som många socialdemokrater hävdat, inte mäter faktiskt företagsklimat. Jag delar den bedömningen själv men är lite fundersam till om Centerpartiet kommit till samma slutsats? I så fall är det något att välkomna.
Eftermiddagens debatt handlade mest om Alliansens förslag till skattesänkning och vad den faktiskt innebär. Lorents Burman förklarade förtjänstfullt hur det de kommande åren kommer att saknas 720 miljoner kronor till välfärden om Alliansens budget skulle bli verklighet. Något som inte heller tycktes motsägas av deras företrädare.
Årets budgetdebatt bjöd kanske inte på så speciellt mycket överraskningar. Det var de vanliga frågorna som avhandlades och partiernas ståndpunkter var också bekanta. Den politiska nyhet vi kan se är att C, KD och L inte bara ställer upp på förslag om skattesänkning. Man argumenterar ivrigt för den. Det innebär att om man inte vill ha en Moderat skattepolitik så är vårt nuvarande styre med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet det enda realistiska alternativet.
/Magnus, Politisk sekreterare