Debatter i fullmäktige – Fast alla är nästan överens?

En sak var väldigt påtaglig på november månads sammanträde i Kommunfullmäktige. Ledamöter må företräda olika partier, olika ideologier och ha olika lösningar på de problem man ser i samhället. Men hyfsat överens är man ändå hyfsat ofta. Det blir kanske inte de mest spänstiga och utmanande debatterna när de sidor som debatterar tycker i princip samma sak och vill se ungefär samma resultat. Debatten kommer då ofta i stället att handla om detaljer, eller om när ett förslag lagts fram. Eller av vem. Eller vem som gjort för lite, eller för mycket.

Som vanligt var det interpellationer till kommunens nämnder och bolag som inledde dagordningen på november månads sammanträde i Kommunfullmäktige. Den första på dagordning handlade om hemlöshet men var uppdelad i en hel rad olika frågor och spretade åt lite olika håll. Positivt var i alla fall att den skapade en chans att prata om kommunens arbete med Bostad Först som är en viktig insats för att kunna möta social problematik. Det var däremot inte helt tydligt vad interpellanten menade då det formulerades en hel del otydlig kritik men väldigt lite konkret vad som ansågs inte fungera och hur det borde hanteras.

Skolan fanns som vanligt också på dagordningen. Det som skapade mest diskussion var frågeställning kring skolsäkerhet utifrån ny lagstiftning på området. Gymnasienämndens ordförande Joakim Dahlgren hade tydliga svar att arbetet pågår att anpassa verksamheten efter den nya lagstiftningen. Svar som dock inte dög på långa vägar åt oppositionen som snarare tycktes vilja fokusera på skrämseltaktik och så omfattande åtgärder som överhuvudtaget är möjligt, alltid. Oavsett vilken faktisk effekt de åtgärderna har och hur de påverkar i övrigt. Såväl vår egen Daniel Ådin som Linnea Öhman från Miljöpartiet kunde lyckligtvis bidra med en mer nyanserad bild.

Talarlistan blev lång när en fråga kring äldre kvinnors trygghet debatterades. Som så många gånger förr debatterades länge och väl en fråga där egentligen alla som klev upp i talarstolen var överens i alla sakfrågor som togs upp. Debatten kom istället att handla om hur snabbt olika regeringar agerat utifrån oklar lagstiftning vilket jag ärligt talat har svårt att tro att någon som följer fullmäktiges sammanträde är speciellt intresserad av. Istället för att resonera kring vad som skulle kunna göras för att öka tryggheten så används tiden till fingerpekande.

Enigheten blev än större när frågan rörde reparation av elljusspår i Bureå. Skellefteås kommuns föreningslivs lov sjöngs av samtliga som var uppe i talarstolen och det naturligtvis med rätta. Föreningar är Skellefteå är helt nödvändiga för att idrott, friluftsliv och rekreation ska fungera i hela kommunen. Tack vare att enskilda ideella krafter lägger ner sin tid på att hjälpa till har vi fantastiska möjligheter runt om i kommunen och det är naturligtvis viktigt att kommunen vårdar relationerna med dessa. Något som man också tycks göra.

Strax innan lunch så gick mötet vidare till beslutsärenden. Och redan det första ärendet var ett med många debattsugna. Ärendet rörde parkeringstaxor och det känns lite som att det blev ombytta roller. Majoritetens förslag att höja avgifterna vilket skulle göra att de harmoniserade mer med de avgifter som privata aktörer tar ut gillades INTE av oppositionen. Istället ville man återremittera ärendet. Anledningen som gavs var att man ville komplettera med en jämförelse med privata aktörer och att det påpekades att det redan finns i underlaget tycktes inte blidka oppositionen som inte heller ville diskutera sin motivering ytterligare. Märkligt agerande, men återremiss blev det.

Och märkligheterna var inte slut där. I ärende kring taxor i fritidsnämnden så var det lite krångligt att ta till sig av handlingarna på bästa sätt och helt uppenbart hade inte alla ledamöter förstått hur man behövde göra. Därför ville flera återremittera vilket kändes just märkligt då det i alla fall bör ha varit möjligt att fråga någon annan ledamot hur den bifogade filen ska öppnas. Någon återremiss blev det dock inte och frågan avgjordes utan någon debatt alls. Ett par ledamöter valde dock att inte delta i beslutet.

Det ärende på dagordningen som på förhand kanske mest varit i fokus var beslutet om ny konstpolicy för Skellefteå kommun. Kulturnämndens ordförande Daniel Sjögren talade engagerat om hur mycket positivt som finns i policyn och många i talarstolen höll med. Dock inte alla. Här visade det sig tydligt att det finns olika syn på vad konst och kultur är och vilken roll den ska ha i samhället. Från Moderaterna och Kristdemokraterna ser man helt uppenbart konst och kultur som någon sorts lyx. Från Sverigedemokraterna vill man att konst ska vara vacker och tilltalande, framför allt inte upprörande. Att den fria konstsyn som vi socialdemokrater har är den som också beslutas om i fullmäktige ska vi vara glada för.

En motion fanns att behandla på dagordningen. Den kom från Sverigedemokraterna och rörde nattvandrare och om kommunen bör utreda att ta fram en form för arvodering av den verksamheten. Än en gång så bjöd debatten på en rörande enighet. Nattvandring och andra liknande frivilliga insatser som görs ideellt av olika delar av civilsamhället är otroligt viktigt och det skulle vara tacksamt med än fler. Däremot tror majoriteten inte som Sverigedemokraterna på att en ekonomisk ersättning till den som utför nattvandring.

Självklart vill kommunen stötta den som tar på sig ett sådant uppdrag. Därför ger Socialnämndens föreningsbidrag stöd till föreningar som utför den typen av insatser. Ett stöd som dessutom ökats på under mandatperioden. Utöver det finns väldigt mycket professionellt stöd från kommunen som exempelvis Fältverksamheten, FRIS-fältare, FRIS-grupper ute i samhällen och olika samarbeten med allt från föreningar till näringsliv och polismyndigheten.

Två interpellationer fanns kvar att behandla innan mötets avslutande. Den första rörde om kommunen ska göra registerkontroller inom Socialnämndens verksamheter eller inte. Då samtliga partier nu tycks vara överens om att kommunen bör införa registerkontroller kom debatten mer att handla om skuldbeläggande. Är det den nuvarande regeringen varit för långsam som majoriteten hävdar eller föregående regeringar som varit för långsamma med att se till att se över lagstiftningen för att kunna möjliggöra dessa kontroller som oppositionen snarare tycker. Man påpekar också helt riktigt att majoriteten upprepade gånger röstat mot samma förslag genom åren. Att Socialdemokraterna har ändrat sig i frågan är inte mycket att diskutera, det är ett faktum. Likväl så diskuterades det en hel del. Även om det känns som en ganska ointressant fråga. Men det kanske jag tycker på grund av jag är sosse själv, vem vet?

Sammanträdets sista interpellation och samtidigt sista ärende skapade också dagens längsta talarlista. Frågan gällde kommunens ställningstagande att säga nej till dialog kring frivillig återvandring. Sverigedemokraterna tycker att det är märkligt att kommunen säger att man inte är intresserade av en sådan dialog. Kommunstyrelsens ordförande Lorents Burman och vice ordförande Evelina Fahlesson bemötte den frågeställningen på ett tydligt sätt och framhöll att en överväldigande majoritet av Sveriges kommuner gjort samma bedömning och tackat nej till att sätta sig med regeringens företräda och planera för att skicka hem människor.

Många Socialdemokrater var uppe i talarstolen för att framhålla hur dåligt förslaget från regeringen är. Bland annat Socialnämndens ordförande Iosif Karambotis men även Mats Ekman och Kamel Mnad. Jag måste också nämna Miljöpartiets gruppledare Linnea Öhman som engagerat talade för människovärde och integration.

/Magnus, Politisk Sekreterare

facebook Twitter Email